Efter att länge, sedan ett par år, legat som ett mörkt moln på himlen, aktualiseras nu den Spanska krisen med full styrka.
Det är långivarna som drar öronen åt sig och kräver högre ränta för nya lån.
Situationen i Spanien är besvärligt. Arbetslösheten som närmar sig 30% och omfattande protester mot redan beslutade sparåtgärder (som inte räcker till på långa vägar) borgar för nyval och eventuell utträde ur Euron.
Målet för sparåtgärder hittills har varit att komma ned till ca 5% i underskott av budgeten, som även då skulle gå back med 5%!! Att därifrån vända det hela till överskott med minst lika mycket för att kunna minska sitt skuldbörda till noll efter 20 svettiga år, är nog inte genomförbart i en modern demokratisk samhälle. En sådan ekonomi styrning öppnar för extremister som vi sett i andra länder och då är man verkligen på tunn is med helvetets dörrar vidöppna.
Men att bara spara sig ur krisen är och förblir ECB:s enda medicin så länge den existerar.
Skälen till det är enkla. Hårt skuldsatta ekonomier kan inte låna mera för att stimulera ekonomin, då brytpunkten anses av Harvard ekonomer ligga kring 90% av BNP.
Det mest aktuella i Spanien är nu att skapa ordning i bankväsendet, vilka knäar under sina enorma lånestockar för fastighetsbranschen där inga ljusglimtar finns på himlen.
Spaniens fastighetsbestånd (det som bankerna nu lider av) är huvudsakligen spekulations byggen avsedd för turister som semesterbostad. De är lokaliserade några mil från kusten i en hett öken där ingen vill bo eller vistas. Att förvandla dessa till användbara lokaler för ens något syfte, är nog omöjligt. Detta har studerats sedan länge av ekonomer i samtliga banker.
Det mest skonsamma slutklämmen är nog att konstatera att det hela var en felsatsning.
Men skulderna är där i bokföringen, diffust redovisade med konstens alla regler, och ingen vet i nuvarande läge hur stora förlusterna blir. En bank, som heter Bankia, förstatligades bara för en vecka sedan och notan är redan uppe i 23 miljarder Euro, men få tror att alla korten är på bordet ännu. (bara i den banken) Till saken hör också detaljer som nyss beviljade avgångsvederlag för bankens toppar på 20 miljoner Euro. Någon kanske undrar om inte det hela borde vara tvärtom, att topparna borde ställas för ansvar! Men så fungerar det inte i Spanien. Eliten är hårt sammanflätade och håller varandra i ryggen, gäller speciellt domarkåren och politiker. Skandalerna är numera vardagsmat i Spansk press.
Man försökte rädda Bankia situationen med låtsas pengar (utfärda obligationer) men fick nobben av självaste ECB. Marknadsräntorna steg kraftigt efter detta försök, även i Italien, och man närmar sig nu gränsen för betalförmågan för befintliga skulder med stormsteg. Det pratas om informella samtal med IMF om nödlån, vilka dementeras av regimen.
Folk i Spanien hyser inget förtroende för sina makthavare eller bankernas förmåga att klara sig ur denna rävsax. Uttagen av befintliga bankmedel är enorma. Folk tar ut sina pengar från banken och köper Dollar med dem. Precis som i Grekland. Detta förvärrar situationen ytterligare då hela bankväsendet vilar på ömsesidigt förtroende. Här kan man lugnt säga att förtroendet är förbrukat.
Flykten från Euro eskalerar i hela finans världen. Euro är lika med risk. Risk måste prissättas med pengar som inte finns. Det går inte ihop. Man lämnar Euron.
Frågan jag ställer mig är, hur länge kan Spanien rulla denna växande snöboll framför sig?
Gissar att det försöker till det oändliga, men att det är andra krafter som säger ifrån!!
Det är långivarna som drar öronen åt sig och kräver högre ränta för nya lån.
Situationen i Spanien är besvärligt. Arbetslösheten som närmar sig 30% och omfattande protester mot redan beslutade sparåtgärder (som inte räcker till på långa vägar) borgar för nyval och eventuell utträde ur Euron.
Målet för sparåtgärder hittills har varit att komma ned till ca 5% i underskott av budgeten, som även då skulle gå back med 5%!! Att därifrån vända det hela till överskott med minst lika mycket för att kunna minska sitt skuldbörda till noll efter 20 svettiga år, är nog inte genomförbart i en modern demokratisk samhälle. En sådan ekonomi styrning öppnar för extremister som vi sett i andra länder och då är man verkligen på tunn is med helvetets dörrar vidöppna.
Men att bara spara sig ur krisen är och förblir ECB:s enda medicin så länge den existerar.
Skälen till det är enkla. Hårt skuldsatta ekonomier kan inte låna mera för att stimulera ekonomin, då brytpunkten anses av Harvard ekonomer ligga kring 90% av BNP.
Det mest aktuella i Spanien är nu att skapa ordning i bankväsendet, vilka knäar under sina enorma lånestockar för fastighetsbranschen där inga ljusglimtar finns på himlen.
Spaniens fastighetsbestånd (det som bankerna nu lider av) är huvudsakligen spekulations byggen avsedd för turister som semesterbostad. De är lokaliserade några mil från kusten i en hett öken där ingen vill bo eller vistas. Att förvandla dessa till användbara lokaler för ens något syfte, är nog omöjligt. Detta har studerats sedan länge av ekonomer i samtliga banker.
Det mest skonsamma slutklämmen är nog att konstatera att det hela var en felsatsning.
Men skulderna är där i bokföringen, diffust redovisade med konstens alla regler, och ingen vet i nuvarande läge hur stora förlusterna blir. En bank, som heter Bankia, förstatligades bara för en vecka sedan och notan är redan uppe i 23 miljarder Euro, men få tror att alla korten är på bordet ännu. (bara i den banken) Till saken hör också detaljer som nyss beviljade avgångsvederlag för bankens toppar på 20 miljoner Euro. Någon kanske undrar om inte det hela borde vara tvärtom, att topparna borde ställas för ansvar! Men så fungerar det inte i Spanien. Eliten är hårt sammanflätade och håller varandra i ryggen, gäller speciellt domarkåren och politiker. Skandalerna är numera vardagsmat i Spansk press.
Man försökte rädda Bankia situationen med låtsas pengar (utfärda obligationer) men fick nobben av självaste ECB. Marknadsräntorna steg kraftigt efter detta försök, även i Italien, och man närmar sig nu gränsen för betalförmågan för befintliga skulder med stormsteg. Det pratas om informella samtal med IMF om nödlån, vilka dementeras av regimen.
Folk i Spanien hyser inget förtroende för sina makthavare eller bankernas förmåga att klara sig ur denna rävsax. Uttagen av befintliga bankmedel är enorma. Folk tar ut sina pengar från banken och köper Dollar med dem. Precis som i Grekland. Detta förvärrar situationen ytterligare då hela bankväsendet vilar på ömsesidigt förtroende. Här kan man lugnt säga att förtroendet är förbrukat.
Flykten från Euro eskalerar i hela finans världen. Euro är lika med risk. Risk måste prissättas med pengar som inte finns. Det går inte ihop. Man lämnar Euron.
Frågan jag ställer mig är, hur länge kan Spanien rulla denna växande snöboll framför sig?
Gissar att det försöker till det oändliga, men att det är andra krafter som säger ifrån!!
