Jul igen..

Den största årliga händelsen som också är förknippad med familj och släktsammankomster.

Jag råkade se ett avsnitt i Tv från England om extra gnälliga gubbar som sade sin ocensurerade mening om julen och alla dess måsten, traditioner. Vet inte om avsikten är att serien skall vara rolig på ett ironiskt plan, eller bara skänka lättnadskänslor för de många som inte har den rätta julkänslan. Mångt och mycket, om inte allt de sade är ju sant, men sammantaget blir det en aning tjockt. Kruxet är att alla lever ju sin vardag på var sitt håll, och när man sedan sammanstrålar för en enda dag, har man inget mer gemensamt annat än dessa traditioner som man krampaktigt upprepar genom decennier. Kort sagt, inramningen är helt OK, men julefriden, lugnet och gemenskapen saknas. Klart det blir lite krystat.

Detta i kombination med alla dessa drinkar före, under, och efter maten, gör ju också att omdömet sänks till en skrämmande nivå som gör kommentarerna ogenomtänkta.

I Sverige är ensamhushållen snart i majoritet, i storstäderna är det ju redan så, och där häckar de ensamma tyckandes synd om sig själva. Märkligt, för situationen är självförvållad, helt i tidens anda. Standard B är att det är långt till föräldrahemmet, och som lök på laxen har man inte skött sina relationer bakåt som man borde, i brist på omtanke. Kanske har man också skrutit hemmavid om sin omfattande och även förnäma nya vänskapskrets med vilken man tillbringar sina högtider och andra ledigheter. Att då erkänna att man inte har en endaste nära vän eller ens bekant som man kan tala med om livets trivialiteter och tillbringa kravlösa stunder med är kanske inte så lätt. Därför blir ensamheten djupare inrotad och efter några år har de flesta utvecklat ett försvarsbeteende mot alla former av inviter som erbjuder gemenskap.

Jag har sett detta flera gånger och tycker att det är tragiskt, men samtidigt känner jag en lättnad för att slippa tillbringa min tid med trasiga människor.

Sedan är det ju så också att en del vill vara ensamma. Jag tillhör den delen av mänskligheten.

Eftersom jag har funderat på saken en del kan jag lika gärna berätta varför det har blivit så.

Jag har aldrig haft många vänner, då jag har flyttat så ofta och att skaffa vänner tar tid. Att vårda relationer tar ännu längre tid och där har jag slarvat en hel del. När man blir vuxen så blir man mer principfast och värderingarna blir också fastare. Att ha vänner som bryter mot ens värderingar och principer är uteslutet, lägg därtill att de flesta även blir misstänksamma och intoleranta med åren, så då är det ganska givet att nya vänskapsrelationer blir sällsynta ju äldre man blir. Jag tror att man får sina vänner i skolan och dessa behåller man sedan livet ut. De andra blir så kallade bekanta. För min del är det också så att jag är överkänslig mot dumhet.

Så kallade enkla människor har jag inget emot, tvärtom, men dumhet har inget att göra med ens ekonomiska eller sociala status. Om vi då tar en typisk julsammankomst av typen lite släkt och deras ingifta samt några barn, så har vi garanterat någon dum person där som gör tillvaron krystad. I en sådan situation kniper de flesta käft och försöker undvika ämnen som

blottlägger dumhet, men det hjälper inte då dessa äger en förvånande mångsidighet att demonstrera sin andliga fattigdom. Ofta är det en multipel defekt i form av intolerans, dålig självkänsla, oärlighet mot sig själv i första rummet, cementerade stereobilder, bristande inlevelseförmåga, och framför allt - envägs kommunikation - de förmår bara att sända sin rappakalja men klarar inte av att lyssna och förstå andras åsikter. Kanske är det sista det primära felet, då den egenskapen inte borgar för några strålande betyg i skolan och därmed är framtidsutsikterna kraftigt begränsade vilket gör cirka hälften av dessa till mer eller mindre rättshaverister rent mentalt. Tänk er ett slutet sällskap där man skall kröna den lyckade dagen men en sen filosofisk pratstund, och det visar sig att den dummaste personen i sällskapet upplever livet som orättvist för att hans egenuppleva briljans på många områden inte tagits tillvara trots att han erbjudit samhället sina tjänster. Då först nyanseras hans ironi mot andra som avundsjukt joller som bottnar rättshaveristens skadeskjutna självkänsla.

I det läget får jag huvudvärk och tackar för mig, trots att jag vet, att det tar timmar för mig att kunna sova. Man måste ju grovsortera dagens upplevelser.

För min del är den tiden då man trodde sig kunna guida vilsna själar till harmoni, eller så ett frö som det heter, länge sedan förbi. Jag vill inte framstå som besserwisser eller bättre vetande, då jag tror inte att det finns någon absolut sanning om någonting, enär alla har sin egen bild av ordning och händelser. Det är precis som med sorgen eller glädjen. Även om tio personer är med samma glädjande eller sorglig händelse, så skulle de alla beskriva händelsen olika med annorlunda värderingar och infallsvinklar. Om någon utomstående, objektiv person skulle läsa dessa redogörelser skulle han inte kunna tro att härstammar från samma händelse.

Så olika och därmed ensamma är vi människor. I dagens samhälle saknar vi dessutom den viktiga dagliga nötningen och småpratet med förtrogna som synkroniserar och förstärker vår kultur gemenskap vilket lindrar känslan av ensamheten.

Idag har vi bara nätet och TV:n. Dessa har den nackdelen att vi kan välja vad vi vill se och höra. Budskap som går stick och stäv vad vi tror på väljer vi bort. Vi vill bara bekräfta förebilder som vi redan har, resten är skit. Om detta är utvecklande kan ni räkna ut själva.

Framtidsprognosen, om gemytliga julaftnar med hela släkten samlade, förbli utopi när dagens

“dator barn” blivit kronologiskt vuxna och försöker fira jul med sina Peter-Pan föräldrar som redan försummat både sina barn och föräldrar.

Relationer är som en dyrbar Kinesiskt vas. Otroligt värdefull. Men har den gått i bitar, så hjälper det inte hur skickligt man än har fogat ihop den, den har inte längre samma värde som obruten. Faktum är att samlare inte vill inte ha den alls.

Det är med den vördnaden man borde se relationer med, speciellt inom släkt och familj.

Ja, ja, God jul i alla fall..

Den Spanska krisen..

Efter att länge, sedan ett par år, legat som ett mörkt moln på himlen, aktualiseras nu den Spanska krisen med full styrka.

Det är långivarna som drar öronen åt sig och kräver högre ränta för nya lån.

Situationen i Spanien är besvärligt. Arbetslösheten som närmar sig 30% och omfattande protester mot redan beslutade sparåtgärder (som inte räcker till på långa vägar) borgar för nyval och eventuell utträde ur Euron.

Målet för sparåtgärder hittills har varit att komma ned till ca 5% i underskott av budgeten, som även då skulle gå back med 5%!! Att därifrån vända det hela till överskott med minst lika mycket för att kunna minska sitt skuldbörda till noll efter 20 svettiga år, är nog inte genomförbart i en modern demokratisk samhälle. En sådan ekonomi styrning öppnar för extremister som vi sett i andra länder och då är man verkligen på tunn is med helvetets dörrar vidöppna.

Men att bara spara sig ur krisen är och förblir ECB:s enda medicin så länge den existerar.

Skälen till det är enkla. Hårt skuldsatta ekonomier kan inte låna mera för att stimulera ekonomin, då brytpunkten anses av Harvard ekonomer ligga kring 90% av BNP.

Det mest aktuella i Spanien är nu att skapa ordning i bankväsendet, vilka knäar under sina enorma lånestockar för fastighetsbranschen där inga ljusglimtar finns på himlen.

Spaniens fastighetsbestånd (det som bankerna nu lider av) är huvudsakligen spekulations byggen avsedd för turister som semesterbostad. De är lokaliserade några mil från kusten i en hett öken där ingen vill bo eller vistas. Att förvandla dessa till användbara lokaler för ens något syfte, är nog omöjligt. Detta har studerats sedan länge av ekonomer i samtliga banker.

Det mest skonsamma slutklämmen är nog att konstatera att det hela var en felsatsning.

Men skulderna är där i bokföringen, diffust redovisade med konstens alla regler, och ingen vet i nuvarande läge hur stora förlusterna blir. En bank, som heter Bankia, förstatligades bara för en vecka sedan och notan är redan uppe i 23 miljarder Euro, men få tror att alla korten är på bordet ännu. (bara i den banken) Till saken hör också detaljer som nyss beviljade avgångsvederlag för bankens toppar på 20 miljoner Euro. Någon kanske undrar om inte det hela borde vara tvärtom, att topparna borde ställas för ansvar! Men så fungerar det inte i Spanien. Eliten är hårt sammanflätade och håller varandra i ryggen, gäller speciellt domarkåren och politiker. Skandalerna är numera vardagsmat i Spansk press.

Man försökte rädda Bankia situationen med låtsas pengar (utfärda obligationer) men fick nobben av självaste ECB. Marknadsräntorna steg kraftigt efter detta försök, även i Italien, och man närmar sig nu gränsen för betalförmågan för befintliga skulder med stormsteg. Det pratas om informella samtal med IMF om nödlån, vilka dementeras av regimen.

Folk i Spanien hyser inget förtroende för sina makthavare eller bankernas förmåga att klara sig ur denna rävsax. Uttagen av befintliga bankmedel är enorma. Folk tar ut sina pengar från banken och köper Dollar med dem. Precis som i Grekland. Detta förvärrar situationen ytterligare då hela bankväsendet vilar på ömsesidigt förtroende. Här kan man lugnt säga att förtroendet är förbrukat.

Flykten från Euro eskalerar i hela finans världen. Euro är lika med risk. Risk måste prissättas med pengar som inte finns. Det går inte ihop. Man lämnar Euron.

Frågan jag ställer mig är, hur länge kan Spanien rulla denna växande snöboll framför sig?

Gissar att det försöker till det oändliga, men att det är andra krafter som säger ifrån!!

Hundar i husbilen

Kanske har jag kört cirka 10.000 mil med husbilen hittills, och minst dubbelt så långt med husvagnen. Låter mycket, men det är spritt över 30 år, så det gör ca 1000 mil per år.

Under de tidiga åren så åkte jag mycket med en hemmagjord husbil, då husbilar var ovanliga, dyra och knappt ändamålsenliga. De var bullriga, motorsvaga och hade hemsk väghållning.

Men fram till 90 talet var det ytterst sällsynt att se något husdjur som var med på semestern.
Kanske någon knähund, en och annan katt, men det var allt.
Sedan exploderade husdjursåkandet. Faktiskt i samma takt som “satsa på dig själv” eran vann mark. Folk isolerade sig i sina stugor och man slutade att reflexmässigt bjuda fika till besökande. Någonstans där på vägen måste det ha blivit lite ensamt, och för att råda bot på den känslan skaffade man sig en hund, iller, katt, mm. När man sedan skulle åka i väg med husbilen, så fick husdjuren följa med.



Nu på senare tid börjar det likna epidemi. Ofta ser man tre eller fyra hundar i samma bil!
Man undrar lite hur det påverkar andrahandsvärdet på bilen? Jag menar, astmatikerna och allehanda multisensitiva personer har ökat lavinartat för att inte tala om hur känsliga barnen har blivit. Ibland låter det som en merit att någons barn är pälsallergiker samt gluten känslig.

Undrar om inte dessa “nya människor” som lever i storstadsgetton uppmuntrar sina barn till hostattacker. Hur skulle de ens kunna närma sig en husbil där flera hundar har legat och gonat veckovis. Vissa av dessa mindre hundar blir dessutom aldrig rumsrena, utan gör sina pölar och högar var som helst.

Den mest kapitalföraktande uppvisningen har jag sett i Skåne, där en sprillans ny husbil av märket Concorde huserade fyra stycken schäfer hundar! Just den typen vars pälsstrån väver sig in i textilierna och är omöjliga att avlägsna. Jag menar, att i samma stund som jyckarna äntrade bilen, så minskade värdet ca 200.000 kr! Hur är folk funtade? Är det så att lånade pengar är liksom inte riktiga och kräver därmed mindre respekt?

Numera, när man promenerar förbi parkerade husbilar blir man förföljd av hundar, dock är de inne i bilen och kutar runt. Man riktigt hör skadegörelsens omfattning när de krafsar och river på inredningen. Men ägarna verkar nöjda och bryr sig inte, de har samma filosofi när de uppfostrade sina barn, blunda och låtsas som allt är okay. Är det därför de har skaffat alla dessa djur, för att slippa sina allergiska barnbarn? Bra motiv i så fall, och förståeligt.

Om man tänker att en hund kostar ca 10.000 per år, och att många envisas med att ha tre
eller fyra, undrar man om inte löneläget är för högt i jämmerdalen. För att inte tala om vad hunden förstör under sin livstid. På kontinenten ser man herr Svensson rastande sina hundar, max 500m från bilen. Allt som är värt att se går de miste om pga. sina husdjur. Så varför överhuvudtaget resa och åka bil? De flesta har ju gett sitt tysta medgivande åt miljöpräster att höja bränslepriserna till den grad att det håller på att strypa hela landet.

De som är vänster eller miljöpartister, bor ofta i storstäderna och åker kollektivt, därmed tror de att höjda bränslepriser, vare sig de heter koldioxidskatter eller miljöavgifter, inte drabbar dem. Detta om något bevisar hur korkade och enfaldiga dessa miljöpellar är! Skatter på energi drabbar alla näringsgrenar och ofta flera gånger innan produkten når konsumenten.

Men vad kan man göra mot dumheten? Maktlös stirrar man på den kollektiva dårskapen…

Den perfekta husbilen..

Att välja den perfekta husbilen är inte lätt, och hur man än gör, blir det någon typ av kompromiss. För att hamna någorlunda i närhet av “perfekt” bör man känna sig själv och sina behov ganska väl. Vidare bör ens partner också involveras i förarbeten.

Det viktigaste frågan man bör ställa sig är, vad skall man använda husbilen till? Och hur långa perioder. Det har stor betydelse för val av storleken och även för priset. Vet man i förväg att man kommer att åka till en bestämd campingplats varje år och stannar där tre veckor och platsen ligger 15 mil från hemmet, kan man lika gärna köpa en äldre fungerande bensinmodell med lite mil i mätaren, men som ändå är stor nog för semestern. Det är ett billigt alternativ, men för de flesta uppfyller det inte “status kravet”, man vill inte skämmas heller!

För mig har det varit betydligt svårare att hitta rätt.

Jag söker den ultimata flexibiliteten. Jag kör långt, ofta utomlands, stannar länge, och under alla årstider. Ekonomi och pålitlighet har högsta prioritet. Det betyder med andra ord en äldre husbil med diesel motor som man kan serva själv. Att vara hänvisad till en verkstad som kanske vill ha tiotusentals kronor för en service kommer inte på fråga.

Jag vill ha bilen så låg som möjligt, dels för luftmotståndet, men också för färjor, broar, bommar mm. Alltså ingen alkovbil för mig. (Min nuvarande bil har höjden 230cm, vilket är smått unikt.) Bränsleåtgång ligger kring 0.8 liter/mil, och service kostnader inklusive däck, kring 1kr/mil. För att göra det hela roligare har jag monterat en extra tank, så nu kan jag köra kring 150mil mellan tankningarna, vilket gör att jag kan välja var jag tankar och därmed välja det billigaste alternativet i lugn och ro.

Eftersom jag undviker campingplatser, och även ställplatser, måste jag rusta bilen för vildcamping vad gäller värme och el. Värmen drivs av diesel och är vattenburen, tyst och effektivt. El är två st 110AH batterier, som räcker för mina behov mer än väl, då jag inte har TV eller andra el slukare, samt att jag kanske stannar max 2 dygn på samma ställe.

Vatten och avlopps tankar rymmer båda ca 80 liter, vilket räcker till efter lite träning och eftertanke. Man skall ha markis också. En modell som är lätt och snabb att rulla in och ut.
Mest använder man den för att få solskydd, men även för regn. Ett måste!

Kylskåp med 12V kompressor ( den drar ca 20W) är bättre än en gasoldriven dito för mina behov. Bra kyla, ingen spillvärme heta sommardagar, och ingen gasol förbrukning.

Däcken skall vara med litet rullmotstånd, hög profil och minst 8 lagers C däck.
Då håller de och man slipper värme explosioner i sommarhettan. Den höga profilen, (75)
Gör dem lite mer fjädrande, eftersom 8 lagers däck är lite “stumma”.

Reser man som jag gör, bör man ha bra uppsättning av tillbehör och verktyg med sig.
Man kan ju inte ha med sig allt, eller ens i närheten, men om man börjar med att byta alla slangar i bilen och förse dessa med skavskydd, så är mycket vunnet. En rejäl domkraft, fälgkors, vulktejp, vävtejp, tätningsmassa i tub, motorolja, lacknafta, voltmeter plus lite bilelektriska snabbkopplingar, sladd, och skjutmått, och de vanligaste fasta nycklarna.
Allt ryms i ett utrymme som inte är större än en jeep dunk.

För navigering använder jag Garmins GPS med europakarta och life time uppgradering.
Om man vill planera sin resa mer detaljerat före avfärden, kan man läsa igenom tex. Husbilsklubbens sidor om tips och råd. Där finns även massor med åsikter om husbilar och speciellt om specifika märken som man är intresserad av. Mycket nyttigt.
Men sålla hårt. Där finns mycket personligt tyckande och skryt för att inte tala om “god dag yxskaft” åsikter/inlägg.

För själva färden är det naturligtvis även där de individuella behoven som sätter gränser.
Är man rädd att bli rånad, så åk inte. Jag har kryssat Europa runt på alla årstider i alla möjliga skumma områden och länder, men inget har hänt. Det kan bero på att jag har en äldre bil och är så att säga mindre lockande, men det har också att göra med att jag lämnar inte min bil var som helst obevakad, åtminstone inte längre stunder. Jag har heller inte dyra saker synliga, utan en skylt som varnar för larm och hund. Ett par gånger under tjugo år har jag dock råkat ut för något som kunde ha lett till rånförsök, men det kan vara min fantasi som ilade iväg, i varje fall, jag åkte iväg när jag fick dåliga känslor om konstiga människor.

Stort utbyte får man av olika teman som man reser under. Det kan vara historiska perspektiv, hur och varför städerna har uppkommit just där, arkitektur, mat, kultur mm.
Då bör man ha en bärbar dator med sig för att lätt hämta aktuell information. Den manicken behövs också för att hålla reda på de olika länders specialregler för husbilar.

Pengar är bra att ha, men inte för mycket i kontanter. Nu när Euron duger överallt är det bra mycket enklare att resa planlöst ute på kontinenten. Ett Visa kort, och ett Master som reserv på ett säker ställe, samt telefon nummer till sin bank och för spärrning är bra att ha.

Vanlig hemförsäkring har en reseskydd, men man kan teckna en extra allt för just resan om det gör att man känner sig säkrare. Sen är det bara att åka…