Frankrike går till val..

Frankrike går till val

Imorgon smäller det. Då väljs två kandinater som går vidare till slut valet om presidentposten. Ingen tror nämligen att någon får majoriteten redan i den första omgången nu i April. Inte ens LePen.

Folk är trötta på politikerna även i Frankrike, precis som i alla andra länder. Därför blir frankrikes andra valomgång intressant.

Huvudkandinaterna är Macron och LePen, om jag minns rätt. Bägge har ca 24% av rösterna enl. opnionsmätningarna. Sedan finns åtta kandinater till som har sammanlagd resterande 52% av rösterna. När deras kandinater försvinner i det första omgången då bara två går vidare till finalen, måste de rösta på någon av dessa två, fast det är egentligen inte deras kandinat från början. Eller, med lite raffinemang, man kan också resonera så här som många fransmän gör.

Säg att din kandinat försvann i den första omgången och att du hatar LePen men ogillar också starkt Macron. Då röstar man Macron eftersom hatet är starkare än ogillandet. Hänger ni med? Eller kanske inga starka känslor alls, men en av dessa kvarvarande har deklarerat sin ogillande mot homoäktenskap vilket sammanfaller med din åsikt. Då röstar du honom/henne. För Fransmannen gör inte som svenskar som skulle låta bli att rösta i andra omgången om deras kandinat var ute ur spelet, har de politiska åsikter då röstar de. Även om valet handlar mellan kolera eller pest.

Ensamheten....

Det sociala spelet.

Något som berör folk är ensamheten. Det är inte bra att vara ensam. Det ger låg status och uppfattas som om du är ratad av andra.

Jag måste här inflika att jag har rötter i flera kulturer och bra insyn hur dessa är i verkligheten och inte bara på ytan. Den Svenska kulturen gillar jag bäst, med ett undantag, svenskarnas distans till andra människor, även innanför familjen. Det förbryllar mig. Jag vet inte orsaker till detta och det tycks inte spela någon roll i vilken samhällsklass det än är, distansen finns där.

Samtidigt är svensken mån om breda samförstånd, konsus borde råda. Att deklarera avvikande åsikt tolkas här som demonstration av något diffust personligt och det uppfattas oftast som olämpligt att ta strid om bagateller. Man borde foga sig. Man skall inte sticka ut hakan.

Detta folkkynne ger per automatik ängsliga människor vars åsikt eller riktig vilja du kan aldrig vara riktigt säker på. Exempelvis - för att nämna en kontrast - i Frankrike är förhållandet det omvända. Där deklarerar man ofta avvikande åsikt "bara för att hålla diskussionen intressant". Det ger onekligen djup och nyans i relationer. De gillar också att provocera, vilket är samma sak som att mucka gräl i Sverige.

Utifrån dessa erfarenheter är det för mig ingen gåta att många Svenskar verkligen är ensamma, både när de är ensamma eller i grupp. Med sådant sinnelag att alltid hålla distans och vara försiktigt i överkant, får man aldrig nära relationer med någon annan än likasinnade. Men å andra sidan, vad är sådan relation värt där varje ord vägs med guldvåg och ritualer följs till punkt och prick. Det hela blir ytligt. Vad vi egentligen söker av andra människor är igenkännande av våra egna funderingar som det offentliga rummet inte ger något svar på. Och det kan man inte få om man beter sig hela tiden som om man ståd på en podie.

Jag vet inte heller någon annan folk som tycker att PK är heligt i alla lägen och där auktoriteter skall respekteras. Man dyrkar specialister och experter. Vi som fått städa efter experter och specialister har en mer nyanserad bild om deras förmåga, likaså som att blint tro på utbildningsnivån. Världen och dess människor är bra mycket mer nyanserade än så.

Jag har precis avslutat en studie om kommunikations kunskap och teori. Både på individ och samhällsnivå. Mycket intressant. Det finns flera nivåer hur man kommuniserar på tex. individnivå, och dessa är starkt begränsade av kulturen. Det finns en viss tröghet hur snabbt man kan bli personlig och börja tala om sina hemorojder, och detta skiftar faktiskt mest pga den sociala statusen man har, men det finns även stora skillnader mellan länder. I Sverige där livet är inriktat för arbete, blir sammankomsterna så sällsynta att man når aldrig den djupare nivån som många faktiskt eftersträvar. Men vi har genvägar. Spriten.

Den löser tungans band som det heter. Fungerar även som ursäkt om man tyckte fel. Man var lite berusad, inte mer med det. Felet är bara att den sortens samvaro ger inte det vi letar efter, bara bristfällig lindring. Och så fortsätter spelet om och om igen. I storstäderna är detta mycket tydligt. Ensamma människor som verkar upptagna. Det är synd om dem

I belive Trump policy more than Obamas....

Det händer saker i världen.
I och med att USA fick en icke PK president, herr Trump, har det spekulerats hur många dagar han kan överleva som president. Hans valkampanj var en fars enl. svenska betraktare, men han talade direkt till väljare med klarspråk. Många löften var det.
Nu har några månader gått, och ingen kan säga att han inte har försökt att uppfylla sina vallöften. Tvärtom. Han kör med gasen i botten. Precis som han aviserade. Först lite inrikes, men numera även utrikes. 
Det är där det blir spännande. Mångas tro var att USA slutar att leka världspolis, men det blir precis tvärtom. Han Trump inser att det går inte att isolera sig i USA utan onskan letar sig även dit om man inte tar itu med skurk stater. Individer är svårt att hindra, men de kan samtidigt inte organisera större aktioner mot USA som en stat kan. Därför blir det raka puckar mot Nordkorea, Ryssland, Iran och några till.
Det finns alltid små maktmänniskor i världen som spårar ur och blir berusade av makten. Därefter vill de bli historiska genom stordåd.
Putin, Erdogan, Kim Un är sådana personer, för att inte tala om prästerskapet i Iran. Rena medeltidsfasoner.  Dessa personer förstår bara våld och styrka. Herr Trump kommer visa dem muskler och förmåga. Han måste tyvärr göra mer än bara antyda, därför att hans förgångare Obama gav onskan fria tyglar och förvärrade situationen i världen. Tänk alla dessa flyktingsströmmar som konflikterna orsakat för att inte tala om mänskligt lidande.
I Sverige förblir denna nya politik obegriplig då man förstår inte här hur onda, hänsyslösa människor tänker och agerar. Men Trump gör det. Han har lärt sig det från affärsvärlden där det råder hårda villkor och naiviteten kommer man inte långt med.
2017 och 2018 blir intressanta år, och jag tror att Nordkorea liksom Syrien får nya ledare. Om även Krim problemet tas om hand skulle inte förvåna mig alls, lika lite om Putin ersätts med demokrati som ryssarna så väl behöver.....

Terror i Sverige..

Nu har det hänt, det som inte skulle hända.
Terrorist attack mitt Stockholm med flera döda och skadade.

De realistiska personerna i Sverige och i resten av västvärlden har sedan länge ansett att det handlar inte om, utan när det händer.
Och responsen? Kärleksdemonstration!   Snacka om signalvärde till de som vill sabotera vårt liv.  Naiviteten har tydligen inga gränser.

Det är lika bra att se saker som de är, och vi Svenskar vill inte ta i obehagliga saker, utan väljer att blunda och titta bort.

Hur många Svenska liv får terrorister ta innan man börjar agera mer resolut? Det är fortfarande likadant som innan den här attacken, frågan är inte om, utan när händer det nästa gång, och nästa.
Ansvaret vilar tungt på makthavare. Visserligen har de efteråt bjudit över varandra med åtgätder mot extremister, men man vet sedan tidigare att någon "verkstad" blir det inte, allt rinner ut i sanden så småningom och livet fortsätter med dessa nya inslag i det mångkulturella samhället. Precis som med dödsskjutingarna i våra storstäder, eller bilkapningar och grupp våldtäckter. De har blivit liksom vardagsmat knappt värt att skriva om.  Det nya Sverige. Skapat av eliten genom medveten politik de senaste 40 åren. Vad det detta de ville?

Många har varnat vart det bär hän, men de har blivit kallade för rasister. Man tystar dem som obehagliga individer med dold mörk agenda.
Jag ser inga tecken på rasism om vill värna den Svenska kulturen som jag anser är mer passande för oss här i norden än den mångkulturella där våldet och förtryck ingår. Inte bara mot olikt tänkande utan mot alla svaga inklusive kvinnor, barn, sjuka, gamla, etc.  Jag tycker det är obehagligt med stenålders visioner som får idkas här under den heliga mångkulturella skyddstäcket som staten erbjuder.

Nästa val vet jag precis hur jag skall rösta. Några fagra löften i sista minuten av de etablerade påverkar inte mig. De har haft sin chans.