Nya bilskatten som kallas Bonus - Malus är tänkt att belöna låga utsläpp och bestraffa höga utsläpp, i teorin.
Förslaget är en fantasiprodukt uttänkt någonstans i innerstaden med begrännsad omvärldsbild. I den ekvationen finns inte landortsbo och normala inkomster utan konstruktionnen är tänkt för akademiker i stor Stockholm. Det snällaste man kan säga om förslaget är att de menar troligen väl, men följderna om det skulle genomföras blir katostrofala.
Första frågan som skall utredas är om de verkligen är ute efter att förbättra miljön, eller är deras fordonshat så inrutat att det handlar om symbol krig? Mer troligt är nog att det handlar om att fylla statskassan. Om dessa personer hade en normal IQ skulle de veta att man kan förbättra budgetten genom att minska utgifter. Man tar bort något kontraproduktivt där, exempelvis avdrag för resor med flyg, eller alla avdrag såväl för privata som för företag. Då skulle det märkas vad saker kostar och vem som betalar. (alldeles för enkel åtgärd troligen).
Om politikerna vore uteefter att minska koldioxidutsläppen så är det flygresor man borde angripa. Att flyga till Thailand ökat betydligt mer utsläppen än en bränsleslugande bil använt året om i vardagstrafik. Samma fordonshatare som förbjuder trafiken med vägtullar och skattar bränslet till absurda nivåer, reser utan att blinka utomlands med flyg flera gånger per år. Deras personliga utsläpp är betydligt högre än för en landortsbo med en normalstor bil. Nu vill de dessutom att vi skall betala deras skattesubventioner när de köper en ny elbil i storstaden. För vi kan inte köpa bilar med så lågt aktionsradie.
Jag skall ta ett exempel från vardagen med ytterst normala förutsättningar. I mitt hushåll bor två personer, egen villa på landet. Vi har en dieselbil, uppvärmningen sker med värmepump och den totala elförbrukningen är 10.000KWH inklusive allt. Bilen drar 1000 liter diesel. Vi äter inte mycket kött alls. (har inte råd faktiskt) Vi reser aldrig utomlands med flyg (har faktiskt inte råd) osv. osv. Vår utsläpp per person är samma som FNs långsiktig klimatmål om 1.5 ton koldioxid som anses som ekologiskt hållbart i längden. Det anses allmänt bland sakkunniga att det krävs stora omställningar om detta mål skall uppnås före 2030, mer realistiskt är 2050. Men vi är redan där, inte pga. fanatism, utan pga. ekonomiska skäl. Blir vi belönade? Nej. Hur ser det ut hos dem som vill införa alla dessa miljöskatter? I stor Stockholm är det vanligt en årlig utsläpp kring 10 ton koldioxid utsläpp per person och år. Största boven är levnadssättet och framför allt resande med flyg. De använder inte ens bil, då det är nästan omöjligt att ha en bil i storstäder av flera orsaker. Men de använder hyrbil, taxi, och kollektivtrafik. Notan knuffas ofta till andra, till arbetsgivaren, avdrag etc. Pengarna som blir över används till resor och konsumtion som ökar utsläppet. Deras miljöengagemang har enbart "skrytstatus" och det är i bästa fall omedvetet, men ofta medvetet inlärt.
Ju mer man lyssnar dagens debatörer om miljön, ju mer förtvivlad blir man. Medialt gångbara, dvs. unga personer med släta ansikten, utalar sig med tvärsäker attityd om komplexa saker som de inte har en aning om. De har läst om någon annans två radig utlägg på Twitter om saken. Lite som Herr Trump sköter sitt ämbete.
Allt ovan har resulterat att jag har också blivit överkänslig. Mot dumhet. Jag vet att det beror på frånvaron av alla slektions mekanismer som fanns före internet i samhället, men som nu är borta och vilken stolle som helst kan få sin röst hörd. Men att höra i nästa stund en ansvarig makthavare kommentera inlägget gör gökboet alldeles för realistiskt. Jag vill inte vara med längre, jag stänger av.
Förslaget är en fantasiprodukt uttänkt någonstans i innerstaden med begrännsad omvärldsbild. I den ekvationen finns inte landortsbo och normala inkomster utan konstruktionnen är tänkt för akademiker i stor Stockholm. Det snällaste man kan säga om förslaget är att de menar troligen väl, men följderna om det skulle genomföras blir katostrofala.
Första frågan som skall utredas är om de verkligen är ute efter att förbättra miljön, eller är deras fordonshat så inrutat att det handlar om symbol krig? Mer troligt är nog att det handlar om att fylla statskassan. Om dessa personer hade en normal IQ skulle de veta att man kan förbättra budgetten genom att minska utgifter. Man tar bort något kontraproduktivt där, exempelvis avdrag för resor med flyg, eller alla avdrag såväl för privata som för företag. Då skulle det märkas vad saker kostar och vem som betalar. (alldeles för enkel åtgärd troligen).
Om politikerna vore uteefter att minska koldioxidutsläppen så är det flygresor man borde angripa. Att flyga till Thailand ökat betydligt mer utsläppen än en bränsleslugande bil använt året om i vardagstrafik. Samma fordonshatare som förbjuder trafiken med vägtullar och skattar bränslet till absurda nivåer, reser utan att blinka utomlands med flyg flera gånger per år. Deras personliga utsläpp är betydligt högre än för en landortsbo med en normalstor bil. Nu vill de dessutom att vi skall betala deras skattesubventioner när de köper en ny elbil i storstaden. För vi kan inte köpa bilar med så lågt aktionsradie.
Jag skall ta ett exempel från vardagen med ytterst normala förutsättningar. I mitt hushåll bor två personer, egen villa på landet. Vi har en dieselbil, uppvärmningen sker med värmepump och den totala elförbrukningen är 10.000KWH inklusive allt. Bilen drar 1000 liter diesel. Vi äter inte mycket kött alls. (har inte råd faktiskt) Vi reser aldrig utomlands med flyg (har faktiskt inte råd) osv. osv. Vår utsläpp per person är samma som FNs långsiktig klimatmål om 1.5 ton koldioxid som anses som ekologiskt hållbart i längden. Det anses allmänt bland sakkunniga att det krävs stora omställningar om detta mål skall uppnås före 2030, mer realistiskt är 2050. Men vi är redan där, inte pga. fanatism, utan pga. ekonomiska skäl. Blir vi belönade? Nej. Hur ser det ut hos dem som vill införa alla dessa miljöskatter? I stor Stockholm är det vanligt en årlig utsläpp kring 10 ton koldioxid utsläpp per person och år. Största boven är levnadssättet och framför allt resande med flyg. De använder inte ens bil, då det är nästan omöjligt att ha en bil i storstäder av flera orsaker. Men de använder hyrbil, taxi, och kollektivtrafik. Notan knuffas ofta till andra, till arbetsgivaren, avdrag etc. Pengarna som blir över används till resor och konsumtion som ökar utsläppet. Deras miljöengagemang har enbart "skrytstatus" och det är i bästa fall omedvetet, men ofta medvetet inlärt.
Ju mer man lyssnar dagens debatörer om miljön, ju mer förtvivlad blir man. Medialt gångbara, dvs. unga personer med släta ansikten, utalar sig med tvärsäker attityd om komplexa saker som de inte har en aning om. De har läst om någon annans två radig utlägg på Twitter om saken. Lite som Herr Trump sköter sitt ämbete.
Allt ovan har resulterat att jag har också blivit överkänslig. Mot dumhet. Jag vet att det beror på frånvaron av alla slektions mekanismer som fanns före internet i samhället, men som nu är borta och vilken stolle som helst kan få sin röst hörd. Men att höra i nästa stund en ansvarig makthavare kommentera inlägget gör gökboet alldeles för realistiskt. Jag vill inte vara med längre, jag stänger av.
