Mee Too...
ME Too kampanjen har gått för långt.
Detta är alltså min privata åsikt, utan att för den skull säga att många av exempel man läst om har varit förskräckliga. Man skäms för att vissa män beter sig så mot kvinnor. Men dessa män beter sig dåligt mot män också, fast inte i sexuellt hänseende, men annars. De saknar något som heter hänsyn och eller empati.
Det som jag inte gillar med kampanjen som nu spelas upp i väst världen är att kränkningarna har spelat ut sig för länge sedan, ofta kanske tio år sedan. Kvinnan har väntat och inte berättat för någon vad som hänt - av olika anledningar - men nu när det är så att säga inne, så slås det upp stort och männen hängs ut offfentligt med namn och allting. De är ofta kända personer med familj och god ställning i sammhället. Detta minskar inte deras brott, men eftersom polisen och rätts systemet inte kan ta upp och utreda fallet efter så lång tid, blir det gatans parlament som avgör skulden.
Gången är ungefär följande. Någon kvällstidning publicerar händelsen med åtminstone den kända mannens namn och var han arbetar. Därefter kommenterar han kort att han är ledsen om han sårat kvinnan eller att han minns inte händelsen och i vissa fall att det hela är påhittat. Vad som därefter händer är att mannens arbetsgivare bekräftar att mannen nu fått sparken. Sedan blir det tyst och ett nytt fall rullas upp.
Sexuella kränkningar är vanligt förekommande mellan könen. De har alltid existerat så länge det är ensidigt. Dvs. den ena parten är intresserad men inte den andra. Värre blir det när den andra har en maktställning mot den andra och utnyttjar den för att få sin vilja fram.
Om kvinnor gör samma brott? Visst gör de det. Men annorlunda, mer subtilt, men med samma innebörd. De tafsar också och är närgångna fysiskt. Speciellt vid firmafester där alkohol förekommer. Är denna tafsande kvinna din chef och med kort stubin, eller långsiktig av sig, blir det svårt att hantera för en man. Det förekommer knappast fysiskt våld, men det är det psykiska övertrampen som ger de långsiktiga skadorna. Att uppleva sig maktlös i en olustig situation.
Nu kan man undra varför mannen kommer inte ut och avslöjar orätter de råkat ut för? Jag tror att det beror på att mannen ältar inte saker som hänt länge sedan, så som kvinnor gör. Kvinnor gör för det mesta så, de tar upp gamla saker och ältar om och om igen. Många gånger ändrar de någon nyans så att storyn blir än värre och till slut förskräcklig. Mannen gör det motsatta, de slätar över nyanser tills storyn blir ingenting att sia sig om och faller i glömska. Så uppfattar jag skillnaderna mellan könen, sedan gör tiden sitt.
Men nu har MeToo gått för långt och det börjar likna kommunistjakten i USA under 50 talet. Det räcker med beskyllning och så är saken klar. Nästa fall. När tröttnar vi? När blir det kvinnornas tur att stå vid skampoolen? Eller vill någon påstå att kvinnorna aldrig har betet sig sexuellt krängande mot män, och dessutom i maktställning.
Man bara undrar...
ME Too kampanjen har gått för långt.
Detta är alltså min privata åsikt, utan att för den skull säga att många av exempel man läst om har varit förskräckliga. Man skäms för att vissa män beter sig så mot kvinnor. Men dessa män beter sig dåligt mot män också, fast inte i sexuellt hänseende, men annars. De saknar något som heter hänsyn och eller empati.
Det som jag inte gillar med kampanjen som nu spelas upp i väst världen är att kränkningarna har spelat ut sig för länge sedan, ofta kanske tio år sedan. Kvinnan har väntat och inte berättat för någon vad som hänt - av olika anledningar - men nu när det är så att säga inne, så slås det upp stort och männen hängs ut offfentligt med namn och allting. De är ofta kända personer med familj och god ställning i sammhället. Detta minskar inte deras brott, men eftersom polisen och rätts systemet inte kan ta upp och utreda fallet efter så lång tid, blir det gatans parlament som avgör skulden.
Gången är ungefär följande. Någon kvällstidning publicerar händelsen med åtminstone den kända mannens namn och var han arbetar. Därefter kommenterar han kort att han är ledsen om han sårat kvinnan eller att han minns inte händelsen och i vissa fall att det hela är påhittat. Vad som därefter händer är att mannens arbetsgivare bekräftar att mannen nu fått sparken. Sedan blir det tyst och ett nytt fall rullas upp.
Sexuella kränkningar är vanligt förekommande mellan könen. De har alltid existerat så länge det är ensidigt. Dvs. den ena parten är intresserad men inte den andra. Värre blir det när den andra har en maktställning mot den andra och utnyttjar den för att få sin vilja fram.
Om kvinnor gör samma brott? Visst gör de det. Men annorlunda, mer subtilt, men med samma innebörd. De tafsar också och är närgångna fysiskt. Speciellt vid firmafester där alkohol förekommer. Är denna tafsande kvinna din chef och med kort stubin, eller långsiktig av sig, blir det svårt att hantera för en man. Det förekommer knappast fysiskt våld, men det är det psykiska övertrampen som ger de långsiktiga skadorna. Att uppleva sig maktlös i en olustig situation.
Nu kan man undra varför mannen kommer inte ut och avslöjar orätter de råkat ut för? Jag tror att det beror på att mannen ältar inte saker som hänt länge sedan, så som kvinnor gör. Kvinnor gör för det mesta så, de tar upp gamla saker och ältar om och om igen. Många gånger ändrar de någon nyans så att storyn blir än värre och till slut förskräcklig. Mannen gör det motsatta, de slätar över nyanser tills storyn blir ingenting att sia sig om och faller i glömska. Så uppfattar jag skillnaderna mellan könen, sedan gör tiden sitt.
Men nu har MeToo gått för långt och det börjar likna kommunistjakten i USA under 50 talet. Det räcker med beskyllning och så är saken klar. Nästa fall. När tröttnar vi? När blir det kvinnornas tur att stå vid skampoolen? Eller vill någon påstå att kvinnorna aldrig har betet sig sexuellt krängande mot män, och dessutom i maktställning.
Man bara undrar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar